Jag är förvirrad. Vad var det som hände egentligen?

Update 29/6 21:54:
Oroa er inte i onödan nu, för jag vet sanningen nu. Så jag är inte lika förvirrad nu längre :)

Så fan heller. Du vill inte lösa detta, som jag faktiskt vill göra. Men eftersom du gav upp nyss och vill inte fortsätta diskutera mer, så antar jag att jag inte vill lösa detta längre heller. Vi kan ju ändå aldrig vara vänner UTAN att bråka, vilket vi gör jämt. Jag orkar verkligen inte bråka längre, jag vill ju för fan att allt ska vara bra. Att allt ska återgå till som de senaste månaderna, då allt gick så himla bra mellan oss. Vi hade inte bråkat sen slutet av februari, inte en enda gång ändå tills igår. Vilket jag var otroligt så jävla glad för. Men nu gick något snett igår. Jag vet inte vad i helvete det var som hände. Vi bara började bråka över en små sak helt plötsligt igår. Jag som trodde att allt var bra! Jag är så arg och ledsen nu över att det gick snett igår. Jag som inte ville att detta skulle hända igen! Men så hände det ändå. Vad ska jag göra? Dumpa vår vänskap för alltid och bli bekant istället, eller försöka lösa detta med henne, sen bråka, sen lösa, sen bråka igen och sen lösa om och om igen? Jag vet fan inte vad jag vill längre :'(

Och ja, det är samma person den här gången från här.

Jag bara måste få vara rak på saken om detta nu: jag har fått nog av skitsnack nu! Ni som tror på Harold Campings spådom om att jordens undergång kommer att ske imorgon, den 21 maj... haha, men kom igen? Det kommer INTE att ske! Visst, jag förstår att ni är nervösa, men det är jag också. Men trots att jag själv är lite nervös, så har jag ändå en mycket stark tro på att detta inte kommer att ske imorgon, inte den 21 december 2012 och inte heller på många år. En sak är bara säker... Harold har fel. Han hade ju fel en gång om den 21 maj 1994, så denna gången kommer han ha fel också. Då bara sluta upp med att hetsa upp er för ingenting. Tänk också på vad forskarna har sagt för många år sedan! Solen kommer att leva i cirka fem miljoner år till. Vilket betyder att jordens undergång inte kommer att ske förrän solen dör (min teori). Vårt liv hänger ju på solen. Försök inse det och ta allt med en nypa salt! Vänta bara, så ska du få se att vi fortfarande lever på söndag! ;)

PS. Alla idioter som gillar att spå domedagar och sen berätta för alla: LÄGG AV! Lägg av med att skrämma alla lättskrämda människor! Det är verkligen fan inte så kul att oroa människor i onödan! -_-

Jag sitter här och surfar runt på Internet när jag egentligen borde ha lagt mig redan vid det här laget! Det är bara det att jag har en massa tankar på gång nu - jag kan inte skaka av mig det. Det gör det därför svårt att sova! Jag bara tänker över några saker hela tiden utan att komma på någon bra lösning. Hur ska jag få det att fungera igen? Hur ska jag lösa detta? Hur ska jag göra för att allt ska bli bra igen? Hur? Jag har faktiskt ingen jävla aning! Undrar, undrar, undrar...

Jag orkar inte längre, allt är bara för jävligt just nu. Alldeles för många tankar just nu på en och samma gång. Jag måste verkligen lägga mig nu, jag behöver vila från dom jävla tankarna!

Ni minns säkert att jag en gång förut sa att det egentligen var meningen att min blogg skulle vara lite personlig ibland. Idag är det den dagen. För nu känner jag att jag bara verkligen vill skriva av mig! Jag har blandade känslor just nu - arg, besviken, ledsen, orolig, less, irriterad, sur bl.a. Jag vet knappt vad jag ska göra längre med oss, för hur mycket jag än försöker så fungerar det ändå inte. Jag är hemskt ledsen för allt jag har gjort mot dig. Jag önskar att det finns något sätt som kan göra det ogjort. Men det finns inget sätt, ingenting alls. Det som är gjort är gjort, tyvärr. Och jag ångrar det jag gjort mer än någonsin. Men synd bara att du inte verkar tro mig, fast det här faktiskt är sant. Jag tar faktiskt detta på allvar nu. Jag vill bli en bättre person än jag nu är. Men som sagt, du tror mig inte. Mitt svar på din första fråga är: jag vet inte. Jag vet inte längre hur jag vill göra. Jag bryr mig om DIG, ja. Men jag bryr mig bara inte om att rädda vänskapen längre. För det går ju inte! Varje gång vi äntligen löser det, så bråkar vi bara igen. Därför går det inte. Vi bråkar jämt, typ varannan vecka. Jag är bara så less på att lösa, bråka, lösa, bråka hela tiden. Bara så, så, så jävla less. Du kan inte lägga allt på mina axlar: att bestämma hur vi ska lösa det. Du själv då? Hur vill DU lösa detta? Jag har ju föreslagit några saker, men de verkar inte fungera alls för dig som det faktiskt gjorde för mig i början. Så... nå? För jag vet inte längre vilka andra lösningar det finns. Allt är bara för komplicerat mellan oss just nu, för komplicerat för att kunna rädda vänskapen just nu. Vilket är jävligt tråkigt, tycker jag! 

Det bästa för oss vore faktiskt att glömma allt. Ja, det kommer att bli jättesvårt att bara glömma allt det hemskt som hänt. Men försöka lite kan vi göra! Vilket besparar mig att svara på din nästa fråga: sanningen till varför jag beter mig konstigt mot dig ibland. Jag vill inte berätta sanningen, men jag måste för du borde få veta varför. Det är för att jag egentligen har svårt att bara låtsas som ingenting. För allt som hänt kommer alltid att vandra runt i mina tankar. Okontrollerat. För jag är rädd att om jag bara pratar på som vanligt med dig som förr så skulle jag glömma allt. För jag kan inte bara glömma, det tar tid att komma över det helt. Därför beter jag mig konstigt ibland eller är så tyst att jag bara svarar kort. Som jag sa, det kommer att ta tid för allt att bli bra igen! Det KAN ta några månader eller ett halvår till ett år, det är bara att inse det och acceptera det och ha tålamod. Men OM det inte fungerar ändå och slutar på samma sätt, så vet jag inte vad jag vill göra nästa gång.